Marlene Dumas / Francis Bacon

 - 

Marlene Dumas föddes 1954 i Kapstaden, Sydafrika och kom som vuxen till Europa för att studera. Sedan 1976 är hon bosatt i Amsterdam. Hon representerade Holland på Biennalen i Venedig juni-oktober 1995.

Med sitt mycket personliga måleri hävdar Marlene Dumas individens rätt mot alla former av gruppförtryck. Hon blottlägger tidens frågor kring ras, etnocentrism, kön och sexualitet. Hon går med sina bilder rakt på problemens hjärtpunkter, så även i dessa de mest toleranta tider löper hon risken att bli missförstådd. Från att ha inrangerats som ”politiskt korrekt” på konstscenens repertoar har hennes hänsynslösa ärlighet lett henne vidare till nya positioner som fortsatt att vara störande och stötande.

I mottagandet och kritiken av Marlene Dumas nämns ofta Francis Bacon (1909 – 1992) som med sitt dramatiska kompromisslösa måleri blivit vägröjare och föregångare för en lång rad yngre konstnärer, inte bara Marlene Dumas. Alla försök att förpassa Francis Bacon till de hanterliga klassikernas parnass har visat sig fruktlösa: han förblir engagerande och angelägen, upprörande och omskakande.

Idén till denna utställning med Francis Bacon som en referens kom ursprungligen från Marlene Dumas, som givetvis betraktar Bacon som en samtida kollega. Här poängterades att konstens tidlöshet och aktualitet är förenande över generationsbarriärerna. Beröringspunkterna är många, men även skillnaderna skärper konturerna i de båda konstnärsskapen. Båda arbetar mycket fysiskt, med starka uttryck för det våld, de sjukdomar och de starka sinnesupplevelser som deformerar människan. Konfrontationen fokuserar och skapar brännpunkter i det friktionslösa samhälle som annars hotar att förenkla och förlama oss.

Bland långivarna till utställningen fanns Stedelijk i Amsterdam, Tate Gallery i London, Centre Pompidou i Paris, Van Abbe Museum i Eindhoven, Nationalgalerie i Berlin, Louisiana Museum i Humlebæk samt en lång rad andra institutioner och privata samlare.