Yvonne Rainer + Weld – “Again? What now?”

Malmö Konsthall sätter tillsammans med danskompaniet Weld från Stockholm under några veckor fokus på den amerikanska koreografen, dansaren och filmskaparen Yvonne Rainer genom dansföreställningen “Again? What now?”. Rainer har sedan 1960-talet varit en central person både inom den moderna dansen och den experimentella filmen. Hon tränade som dansare under legendarer som Martha Graham och Merce Cunningham och var 1962 med och grundade det experimentella danskompaniet Judson Dance Theater, vars verksamhet nu uppmärksammas med en utställning på The Museum of Modern Art (MoMA) i New York.

En föregångare inom dansen

I sin koreografi ser Yvonne Rainer (född 1934) kroppen mer som en källa till olika rörelser än som ett psykologiskt instrument för att framställa ett klassiskt drama. Hon använde sig tidigt av repetition, mönster och lekar, vilket idag är vanligt förekommande inom den moderna dansen, och försökte sudda ut gränserna mellan dansarens/konstnärens rörelser och den vanliga människans. Ytterligare en nytänkande komponent i hennes minimaliska danscollage var texten, det talade ordet. Hennes dans “Trio A”, som hade premiär 1966 och som var den första delen av hennes arbete “The Mind is a Muscle”, räknas fortfarande som ett av den moderna dansens viktigaste verk.

Film som uttrycksform

Under mitten av 1960-talet börjar Yvonne Rainer använda projicerade bilder i sina föreställningar och 1972 gör hon sin första långfilm, “Lives of Performers.” Därefter övergår hon till att helt arbeta med film. Under 25 års tid producerar Rainer en serie mer eller mindre politiska filmer, där hon intresserar sig för samtida frågor om makt, privilegier och ojämlikhet. Hon ifrågasätter hela tiden filmnarrativets olika konventioner och experimenterar genom att blanda fiktion, dokumentär och dans.

Vardaglighet möter det oväntade koreografiska

Först år 2000 återvänder Yvonne Rainer till koreografin när hon får en förfrågan från Mikhail Barysjnikov om att skapa ett nytt dansstycke till hans “White Oak Dance Project”. Hon har sedan dess fortsatt att producera nya provocerande och överraskande verk. I dessa verk använder hon samma collageliknande stil som tidigare och låter vardagliga, igenkännbara rörelsemönster möta oväntade, koreograferade rörelser. Ofta hämtar hon sina rörelser från filmens värld, t.ex. från Helan och Halvan, eller från sina egna dansuppsättningar.

Nytt blandas med gammalt i “Again? What now?”

“Again? What now?” är ett verk skapat specifikt för Weld Company från Stockholm, där Rainer – som titeln antyder – blandar nya idéer med äldre. Titeln kan också ses som ett skrik av desperation och protest, som ett svar på världens ängsliga tillstånd; och kanske framför allt som ett svar på den nuvarande katastrofala sociala och politiska situationen i USA.

Film kompletterar dansföreställningarna

Malmö Konsthall visar också filmer av och med Yvonne Rainer, bland annat långfilmerna “Kristina talking pictures” (1976), och “Privilege” (1990) samt dokumentären “Feelings are facts” om Yvonne Rainer gjord av Jack Walsh (2015).