FLIGHT

Kudzanai Chiurai född 1981 i Harare, Zimbabwe) är en av vår tids mest hyllade afrikanska samtidskonstnärer. I sitt arbete, som till stor del fokuserar på politisk och ekonomisk ojämlikhet och konfliktlösning i postkoloniala samhällen, förenar han flera olika medier. Han bor och är verksam i Harare, Zimbabwe.

Chiurais “The Library of Things We Forgot to Remember” visas i Malmö för första gången. Det är ett ljud- och bildarkiv grundat 2017 som är uppbyggt av svart motstånd, solidaritet och kollektivism. Biblioteket förvaltar en omfattande samling ljudinspelningar och verk på papper med kopplingar till olika frihetsrörelser på och bortom den afrikanska kontinenten. Det gäller särskilt vinylsamlingen, som bland annat innehåller Chimurenga-musik från Zimbabwe och sydafrikanska kampsånger mot apartheid.

På Malmö Konsthall får “The Library of Things We Forgot to Remember” breda ut sig över Klas Anshelms arkitektur, som därmed får bära spåren av olika dekolonialiseringsprocesser. Centralt för installationen är ett nytt verk av Chiurai, som lånat sitt namn från “Radio Freedom” – en radiostation som drevs av den sydafrikanska frihetsrörelsen ANC (African National Congress) och dess väpnade gren uMkhonto we Sizwe (Nationens spjut). Stationen var ”underground” i den mening att den sydafrikanska regeringen förbjöd folk att lyssna på den, och de som ertappades med att göra det kunde dömas med så hårda straff som upp till åtta års fängelse. Verket är utformat likt ett eko av de transnationella gerillaradiostationer som spelade en avgörande roll i bildandet av kollektivt motstånd och solidaritet i kampen mot det koloniala förtrycket. Installationen består av ljud- och bildelement, och kräver aktivt lyssnande och engagemang.

Chiurai har haft ett flertal separatutställningar och har deltagit i olika grupputställningar. Hans serie “Conflict Resolution” visades på dOCUMENTA (13) (2012) och hans film “Iyeza” var en av få afrikanska filmer som ingick i kortfilmsprogrammet “New Frontier” på Sundance Film Festival 2013. Hans senaste utställningar inkluderar “Regarding the Ease of Others” på Zeitz Museum of Contemporary Art Africa i Kapstaden, Sydafrika (2017) och “UBUNTU: a Lucid Dream” på Palais de Tokyo i Paris (2020).

Frida Orupabo (född 1986 i Sarpsborg, Norge) arbetar med digitala och fysiska kollage av varierande form och utforskar frågor om ras, familjerelationer, kön, sexualitet, våld och identitet. Hon bor och arbetar i Oslo.

Orupabos arkiv har tidigare beskrivits som ”egensinnigt”: ”motsträvigt, svävande, resistent, anarkistiskt, säreget, våghalsigt, besvärligt, upproriskt, tumultartat, rebelliskt och vilt”, för att citera akademikern Saidiya Hartman, som forskar om afroamerikansk kultur och historia. Att betrakta verken känns som att göra intrång; det är en omskakande upplevelse som tränger in under huden.

Orupabo skapar analoga och digitala collage, samt videoinstallationer där hon använder visuellt material från olika arkiv. Subjekten är oftast svarta kvinnor, som genom historien har blivit namnlösa och förbisedda. Hon ger dem liv igen genom en medveten process som innefattar urval, dissekering, nedbrytning och återmontering. Figurerna i hennes verk är abstraherade och omsorgsfullt omkomponerade. Blicken är i ständigt fokus och hon ser till att den huvudsakligen riktas mot betraktaren. Effekten är en känsla av obehag, vilket väcker frågor om var betraktaren står i förhållande till historien. 

Orupabos tidigare utställningar omfattar den 34:e São Paulo-biennalen (2021) och den 58:e Venedigbiennalen (2019). Hon har haft separatutställningar på den 53:e upplagan av fotofestivalen Rencontres d’Arles, Frankrike (2022), Fotomuseum Winterthur, Schweiz (2022) och Kunsthall Trondheim, Norge (2021). Hon var nominerad till Future Generation Art Prize, ett pris för samtidskonst med syftet att upptäcka och ge långsiktigt stöd till unga konstnärer, år 2021.

Eric Magassa (född 1972 i Göteborg) arbetar tvärkonstnärligt med måleri, fotografi och collage genom vilka han utforskar frågor om identitet, mellanförskap och dess koppling till minnen och platser.

Magassa har sina rötter i Sverige, Frankrike och Senegal, och det återspeglas ofta i hans verk. Hans metod bygger på förskjutningar av narrativ, gärna med masken som konfliktyta. Afrikanska masker har haft en tydlig påverkan på 1900-talets moderna konst, vilket kan spåras i verk av kanoniserade europeiska konstnärer som Pablo Picasso och Henri Matisse. Magassa replikerar konsthistorien genom att återta masken och reappropriera den genom en kulturellt medveten lins. 

Hans bidrag till “FLIGHT” är en hypnotisk, storskalig collageinstallation som genljuder av ljud och rytmer. Han arbetar med nyfikenhet, experimenterande och intuition. En av figurerna som dyker upp i installationen är den bortgångne afroamerikanske dirigenten Dean Dixon (1915–1976). Dixon var konstnärlig ledare för Göteborgs symfoniorkester från 1953 till 1960, då han lämnade Sverige – bland annat på grund av rasism. Tillsammans med Dixon raserar Magassa Sveriges självbild som ett land utan skuld.

Hans tidigare utställningar omfattar bl.a. Marres House for Contemporary Culture, Maastricht, Nederländerna (2021), Göteborg International Biennial for Contemporary Art GIBCA (2019), Valongo Festival, Santos, Brasilien (2019), Alingsås konsthall (2019) och medverkat i Modernautställningen på Moderna Museet, Stockholm (2018).

Tawanda Appiah är en zimbabwisk oberoende curator och författare baserad i Malmö, Sverige. Han har fungerat som curator för flera utställningar och konstnärliga interventioner, bland annat som medcurator för GIBCA Extended-utställningen i Göteborg 2021. I sin forskningscentrerade praktik använder han sig ofta av historien för att förstå den samtida miljön. Appiah sitter i flera olika styrelser, inklusive Paletten Art Journal.

Möt konstnärerna och curatorn i vår intervjufilm här