Siri Ekker Svendsen
21.10-26.11 2017
Med utgångspunkt i sin egen allergi mot paranötter har den norska konstnären Siri Ekker Svendsen utforskat sårbarheten hos både naturen och mänskligheten genom fotografiets medium. Detta projekt har fört henne till regnskogen i Madre de Dios-regionen i Peru. Regnskogen betraktas ofta som arketyptisk för kaos, men är ett fint kalibrerat system där varje organism spelar sin avgörande roll. Kaos är ofta förknippat med fara, men fara kan också ha en viss dragkraft.
I utställningen ser vi bilder av paranöten, dess livsmiljö, nöten själv i förstorad form och den allergiska reaktion som nöten kan orsaka i konstnärens kropp. På denna resa från makronivå till mikroskopisk sådan fungerar människokroppen som en länk mellan externa och interna verkligheter.
Siri Ekker Svendsen tog mikroskopbilder av paranöten i samarbete med Institutionen för biologi vid universitetet i Oslo. I bilderna framstår nötens celler som halvgenomskinliga utrymmen, och strukturen liknar ett fågelperspektiv av ett landskap. Paranötter innehåller ett allergen så kraftfullt att även spårämnen är potentiellt dödliga för personer så känsliga som konstnären. Allergiska reaktioner utlöser mastceller, som är komponenter i immunförsvaret. När de utlöses på detta sätt frigör de stora mängder histamin i den omgivande vävnaden innan de upplöses. I förstoring liknar de kollapsade cellerna ruiner. Fotona från kroppens insida togs av Mats Block.
Arter i symbios
Paranötträdet växer i Amazonas regnskog och exemplifierar mutualism, ett tillstånd där två eller fler arter som existerar inom ett visst ekosystem samarbetar för att överleva. De förlitar sig på en specifik biart, en sällsynt orkidé och en specialiserad gnagare för att pollinera det och sprida sina frön. Utanför detta sammanhang kan de inte reproducera sig. Det är något av en paradox att medan paranötträdet självt är skyddat, förblir de arter det förlitar sig på oskyddade. Madre de Dios-regionen i Amazonas anses vara den mest artrika regnskogen i världen. Den är för närvarande hotad av gruvprojekt, vägutveckling och illegal avskogning. Den biologiska mångfalden och komplexiteten i denna regnskog kan inte på konstgjort vis återskapas.
I denna utställning försöker Siri Ekker Svendsen utforska den känsla av förlust vi upplever när naturliga miljöer hotas, och rädslan vi upplever när vi själva är hotade tvingar oss att konfrontera vår egen dödlighet. Hon kontrasterar den mätbara, vetenskapliga upplevelsen med att tillhöra ett större sammanhang eller ett ekosystem.
Utställningen producerades med stöd av OCA och Bästa Biennalen.