Sigurdur Gudmundsson

Av det största diabasblock som någonsin brutits ur det skånska urberget skapade Sigurdur Gudmundsson Hollands högsta berg (Pathos 1987). En sju meter hög skulptur, ett djärvt experiment med stora insatser som manifesterar den okuvlighet som utmärker Sigurdur Gudmundssons konst. Men som också rymmer den poesi och den humor som är lika aktiva ingredienser när han gör sina förunderliga och finurliga kombinationer av det som aldrig tidigare gjorts.

Sigurdur Gudmundsson föddes 1942 i Reykjavik, men har utvecklat sitt konstnärskap i Holland. Samtidigt som han är lyhörd för nya signaler, och har en fot i det europeiska avantgardet är han orubbligt förankrad i den traditionella isländska romantiken, med naturen som en ofrånkomlig fond: ”Impulserna till att skapa konst får jag av livet självt, av ebb och flod, regn och sol, dag och natt, kärlek och sorg… Min inställning är snarare agrarisk än konstnärlig. Man sår, odlar och skördar. Även om resultatet inte per definition är konst, så måste arbetet göras.”

En annan skulptur, Den Stora Dikten (1981), gav utställningen sitt namn. Natur och kultur förenas på gott och ont, som tre svanar förenas med tre pyramider av betong, för evigt bundna i sin form. Sigurdur Gudmundssons filosofi är lika handgriplig som den är poetisk: han utmanar livet och resultatet blir inte sällan konst. Han sätter fram foten innan han vet var han ska gå. Han finner vägen, och målet, i efterhand. Han försätter sig i ”situationer”, som i sina utmanande fotoverk, beredd på att vad som helst kan hända – och det gör det.

Sigurdur Gudmundssons retrospektiva utställning i Malmö Konsthall, som var den största under hans nordiska turné, innehöll en stor samling fotografiska ”situationer” från början av 70-talet och framåt, ett urval stora teckningar och ett antal skulpturer i skilda material: sten, brons, bly, glas, torv, betong, musselskal etc. Inför utställning-en skapade Sigurdur Gudmundsson en ny stor skulptur till konsthallens entré. En två och en halv meter hög skulptur i svart diabas kallad Stensaga. Här tornar Fågel och Människa tillsammans med Skrifterna – ännu ett triangeldrama i ingenmanslandet mellan natur och kultur.