Malmoe

Malmö Konsthall inbjöd sexton konstnärer från nio olika länder att under några höstdagar 1980 besöka Malmö och Skåne. Intrycken från deras upplevelser skulle sedan gestaltas i en utställning. Förutom rundvandringar i Malmö gjorde man en resa via Brösarps backar till Kivik, Stenshuvud och sedan vidare till Kåseberga, där det blev långa samtal vid Ales stenar. Havet och det gamla kulturlandskapet inspirerade och gav spår i utställningen.

Förmodligen med inspiration från Kungagraven i Kivik byggde Nikolaus Lang en boplats vid Limhamns soptipp och levde under några dagar stenåldersliv med cykel. Konstruktionen med sten, skräp, vidjor och nylonduk flyttades in i konsthallen. John Melin, konsthallens grafiske formgivare, följde ingående processen, när Nikolaus Lang minutiöst lade ut och staplade egenhändigt huggna flintredskap i olika formationer.

Jerzy Kalina och hans Vikingabuss-Långbuss. I samband med vernissagen inbjöds publiken att följa med på en annorlunda guidad sightseeingtur runt om i Malmö. Den polske konstnären hade tapetserat hela bussen med dagstidningar utom förarens vind- och sidoruta. Liksom vi genom media blir styrda av den information som lämnas, blev publiken helt hänvisad till guidens beskrivningar. Resan med den tapetserade bussen, som slutade i en biltvätt, blev säkerligen ett oförglömligt minne för de flesta av resenärerna.

Magdalena Abakanowicz gestaltade sina intryck från hamnen, kusten och havet med gammalt timmer och slitna impregnerade presenningar. Golvet i konsthallens ljusschakt hade demonterats och de stora mörka oljedoftande presenningarna var arrangerade som ett böljande hav. Pierre Mariétan arbetade med den konkreta utmaningen i växelspelet mellan ljudalstring och ljuduppfattning. Ett av hans bidrag till utställningen var ett projekt där han lät skolbarn i Malmö banda ljud från gatumiljön för att sedan spela upp dem i konsthallen och skapa ett ljudmalmö. Konstnären Pierre Mariétan i en egen ljudaktion på piazzan utanför Malmö Konsthall.