Naivistisk oljemålning av ett landskap. Romsk familj befinner sig med sin husvagn i bakgrunden i förgrunden siktar en nazistsoldat på dem.
Ceija Stojka. Utan titel, 1993. Foto: Helene Toresdotter

Ceija Stojka

30.1–30.5 2021

Den romska konstnären Ceija Stojka (1933–2013) föddes och växte upp i Steiermark i Österrike, där hennes kringresande familj försörjde sig på handel. Efter Nazitysklands maktövertagande i Österrike 1938 förföljdes hennes familj, greps och skickades till koncentrationsläger. Stojka var knappt tio år gammal när hon kom till Auschwitz. Hon överlevde tre koncentrationsläger: Auschwitz-Birkenau, Ravensbrück och Bergen-Belsen. Av hela hennes släkt på cirka tvåhundra personer överlevde bara sex: hon själv, hennes mor och fyra av hennes syskon.

Först mer än fyrtio år senare bröt hon tystnaden och började, som en av de första romska kvinnor någonsin, berätta om sina minnen och upplevelser av Förintelsen. I flera böcker och över tusen målningar och teckningar har hon skildrat sin barndom. Hennes första självbiografiska bok Wir leben in Verborgenheit (Vi lever i det fördolda) kom ut 1988. Hon uppmuntrades av dokumentärfilmaren Karin Berger, som gjorde två filmer om henne. I utställningen visas ett utdrag från den ena som handlar om tiden i Bergen-Belsen, Unter den Bretten hellgrünes Gras (Under plankorna växer nytt gräs).

Stojka var som konstnär självlärd och utvecklade efter hand en egen stil med kraftfulla färger och starka uttryck. Hon målade inte bara med pensel utan även med händerna och arbetade alltid hemma, i köket eller vardagsrummet. Ofta skrev hon direkt i sina bilder eller på baksidan av verken, så att ord och bild tillsammans bildade en gemensam berättelse. Utställningskatalogen speglar hur Stojka återkommande förenar bild och text i sin verksamhet.

Jag är rädd att Europa glömmer sin historia och att Auschwitz bara sover

/Ceija Stojka

Utställningen visar ca 140 teckningar och målningar skapade under perioden 1990 till 2012 och är tematiskt ordnad. Den följer Ceija Stojkas liv: före, under och efter kriget. Stojka drevs av en vilja att berätta vad som hände romerna under nazisternas styre och betonade ständigt vikten av att inte glömma eller förneka. Hon arbetade mot den rasism och antiziganism som fortsatte att prägla hennes hemland Österrike och stora delar av Europa. Hon sade: ”Jag är rädd att Europa glömmer sin historia och att Auschwitz bara sover”.

Utställningen är gjord i samarbete med Ceija Stojka International Fund och i dialog med Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC) i Malmö. Curatorer: Noëlig Le Roux och Xavier Marchand. Utställningens koncept skapades 2018 av La maison rouge (Paris).

Malmö Konsthall kommer under utställningen – som är en del av projektet Öppna Malmö, Malmö stads satsning för att lyfta frågor om diskriminering och rasism 2020–2022 – att bjuda på ett program med berättarvisningar, föredrag och andra aktiviteter för att uppmärksamma romsk kultur och historia i Sverige.

Den bästa utställningen i Konsthallens historia, utan tvekan.

Birgitta Rubin, DN
Svartvitt porträtt av Ceija stojka med en cigarett i handen och siffrorna tatuerade på armen.
Ceija Stojka, 2005. Foto: Christa Schnepf
Vägg med fem naivistiska målningar i starka färger och obehagliga motiv.
Installationsbild Ceija Stojka Malmö Konsthall 2021
Foto: Helene Toresdotter
Installationsbild Ceija Stojka Malmö Konsthall 2021
Foto: Helene Toresdotter
Installationsbild Ceija Stojka Malmö Konsthall 2021. Foto: Helene Toresdotter

Ceija Stojka – ett romskt vittnesmål om Förintelsen

Ceija Stojka överlevde tre koncentrationsläger och var en av de första romska kvinnor att vittna om Förintelsen. Utställningen har kallats en av Malmö Konsthalls viktigaste.