The Public Storyteller, 2024

English translation below.

Berättelsens kraft är central i Bouchra Khalilis verk. I Marocko har muntliga berättare funnits sen flera hundra år tillbaka. Offentligt berättande som performance kallas för Al Halaqa efter hur publiken står runt berättaren i en cirkel. Halaqa betyder cirkel, ring eller folksamling på arabiska, vilket subtilt länkar cirkeln som form med cirkeln som en gemenskap. Traditionellt lär sig offentliga berättare sitt hantverk genom att gå i lära hos en mästare, som för vidare en muntlig repertoar av tusentals sagor och dikter. Dessa återberättas ständigt i ljuset av samtida händelser, och förankrar på så sätt den långa traditionen i nutiden.

The public storyteller (Den offentliga berättaren) kallar i filmen på sin publik för att berätta historien om Djellali Kamal, Frankrikes första och enda papperslösa presidentkandidat. Presidentkampanjen för Djellali Kamal inför valet 1974 lanserades som en performance av teatergruppen Al Assifa (Stormen). Vid tidpunkten riskerade arabiska arbetare utvisning om de engagerade sig i politiska frågor.

Till detta verk bjöd Khalili in Mohsin Touil – en ung berättare från Marrakesh och en lärjunge till den bortgångne Haj Ahmed Ezzarghani, en av de stora mästarna – att berätta historien om Djellali Kamals kandidatur i form av en episk uråldrig saga. Runt berättaren står publiken, en yngre generation av marockanska konstnärer och filmskapare, vilka får kontakt med pionjärerna bakom immigranternas kamp i Europa. Med sitt performance betonar berättaren –som förfädernas ”levande arkiv” – fantasins förmåga att knyta samman dåtid, nutid och framtid. Genom att åkalla Djellali Kamals ande och låta honom visa sig i sina förfäders land pekar berättaren på en möjlig väg mot en ny och mer jämlik gemensam värld.

//

The power of storytelling is central in Bouchra Khalili’s work. In Morocco, public storytellers have existed for several hundred years. Public storytelling as a performance is called Al Halaqa, referring to the way the audience stands in a circle around the storyteller. Halaqa, meaning circle, ring and assembly in Arabic, subtly links the circle as a shape with the circle as a community. Traditionally, public storytellers learn their craft from a master, who hands down an oral repertoire of thousands of tales and poems. These are perpetually revisited in the light of current events, anchoring the long tradition to the present.  

The public storyteller in the film calls upon his audience to tell the story of Djellali Kamal, France’s first and only undocumented presidential candidate. The presidential campaign for Djellali Kamal was launched as a performance by the theatre group Al Assifa for the 1974 election. At the time, Arab migrant workers risked deportation if they engaged in political activity.  

For this work, Khalili invited Mohsin Touil – a young storyteller from Marrakesh, and a disciple of the late Haj Ahmed Ezzarghani, one of the last great masters of storytelling – to narrate Djellali Kamal’s candidacy in the form of an epic ancient tale. Around the storyteller, an audience formed by a young generation of Moroccan artists and filmmakers from Marrakesh connects with the pioneers of immigrant struggles in Europe. With his performance, the storyteller as the “living archive” of the ancestors emphasises the power of imagination in linking past, present and future. By summoning the ghost of Djellali Kamal to appear in the land of his ancestors, the storyteller points to a potential path towards a new and more equitable shared world.