Konstfilm i arabvärlden

Malmö Konsthall presenterar ett urval av filmer från unga, internationellt verksamma konstnärer, som med sina verk reflekterar över och bidrar till den konstnärliga och politiska diskursen i arabvärlden och dess diaspora. Snarare än att lyfta fram trender eller likheter bland konstnärer som arbetar i Mellanöstern och Nordafrika speglar utställningen det svåra i att klassificera en ”arabvärld”. Filmerna tar upp en rad olika frågor och funderingar som relaterar till dagens geografiska och politiska verkligheter.

Vad dessa konstnärer delar är ett utåtriktat perspektiv, att de tar upp aktuella frågor med utgångspunkt i lokala och globala berättelser och ett estetiskt nytänkande som har gjort att deras verk uppmärksammats världen över. Utställningen är uppdelad i tre delar. Medverkande konstnärer är: Bouchra Khalili (MO/FR), Maha Maamoun (EG), Nicène Kossentini (TU), Adelita Husni-Bey (IT/LY) och Ali Cherri (LE).

Ali Cherri

Ali Cherri utvinner berättelser ur regionens geologiska, politiska och kulturella historia för att reflektera kring möjliga framtider för Libanon och världen i stort. I videoverket ”The Disquiet” (Oron) utgår Cherri från de många förkastningslinjer som löper genom landet. Han föreställer sig området som en matris för seismisk och social ödeläggelse och utforskar förhållandet mellan olika katastroftyper.

Bouchra Khalili

I ”Garden Conversation” (Trädgårdskonversation) för Khalili in en historisk händelse i samtida skeenden och på så vis frammanar nya innebörder ur det förgångna. Genom att iscensätta historiska revolutionsögonblick med dagens kritiska tillstånd som fond erbjuder Khalili nya strategier och motståndsdiskurser.

Adelita Husni-Bey

Med möjlighetsbegreppet i fokus prövar Adelita Husni-Bey i verket ”Postcard From the Desert Island” (Vykort från den öde ön) hur ett nytt politiskt system skulle kunna se ut, om det vore möjligt att börja från noll. I likhet med Khalili använder Husni-Bey den konstnärliga undersökningen och kollektiva processer för att föreställa sig nya modeller för social organisering.

Nicene Kossentini

I installationen ”Heaven or Hell” blickar Nicene Kossentini tillbaka, både på ikonisk avantgardekonst och på den revolt som nyligen svepte över arabvärlden. Den abstrakta rörelsen och det insamlade ljudet vävs samman till såväl en meditation över nuet som en iscensättning av det förflutnas metaforer, där konstens ljud, strukturer och ikoner jämförs med revolutionens. Maha Mamouns videoverk ”2026” framträder som ett komplement – en vision om ett framtida Egypten som blickar mot möjligheterna i en avlägsen framtid, men förblir kraftigt kringskuren av nuets föreställda begränsningar.

Information

Vernissage fredagen den 2/10 klockan 11-17.
Ingår i Malmö Arab Film Festival – MAFF. Curatorer: Diana Baldon, Rachael Rakes.

DEL I / 3.10 – 1.11 2015

Bouchra Khalili: Garden Conversation.
2014, Dubai. 16 minuter.

”Garden Conversation” är en iscensättning av ett mytomspunnet möte mellan Ernesto ”Che” Guevara och Abd el-Karim, den landsflyktige hjälten från Rif-kriget (1921–1926). Verket funderar över vad de båda hjältarna och rebellerna skulle tala om i fall de träffades i dag. Filmen, som spelades in i en park med utsikt över det gränsstängsel som byggdes för att hindra afrikanska migranter från att ta sig till Europa, suddar ut gränsen mellan historiska fakta och poetisk fiktion. Bouchra Khalili (1975, Casablanca) är en marockansk-fransk konstnär som arbetar med film, video, installation, fotografi och grafik. I sitt konstnärskap intresserar hon sig för språk, subjektivitet och geografiska utforskningar. Hennes verk har visats internationellt och vunnit en rad olika priser, däribland Abraaj Group Art Prize.

Maha Maamoun: 2026.
2010, Egypten. 9 minuter.

Verket är baserat på ett avsnitt ur den egyptiska romanen ”The Revolution of 2053” av Mahmoud Uthman och refererar till en scen ur Chris Markers ikoniska film ”La Jetée” från 1962. En tidsresenär redogör för sin vision av framtiden år 2026 – för området kring pyramiderna, och i förlängningen för hela Egypten – en vision som försöker nå bortom, men förblir strikt begränsad av nuets föreställningar. Maha Maamoun (1972, Egypten) arbetar främst med fotografi och video. Staden – framförallt Kairo – är ett återkommande tema i hennes verk. Maamoun har ställt ut på flera museer och institutioner världen över och är en av grundarna till CIC: The Contemporary Image Collective, en plats för samtida konst och kultur i Kairo.

Nicéne Kossentini: Heaven or Hell.
2012, Tunisien. 5 minuter.

”Heaven or Hell” är en videoinstallation som inspirerats av Marcel Duchamps experimentella film ”Anemic Cinema” från 1926. Här dyker den dekorativa abstraktionen och ord hämtade ur Koranen upp i ett ljudlandskap som frammanar arméns marscherande eller folkmassans applåder. Verkets klara färger och ljudmättade rörelse är både en visuell och metaforisk referens till den ”arabiska våren”.

’Heaven or Hell’ communicates revolutionary liberation through the metaphorical use of a rotating circular Arabesque which gradually loses cohesion. Patterns within the brightly coloured disc spin in alternate directions at different speeds, as the white border gradually shifts away and disappears, allowing the individual green, blue and yellow parts to scatter chaotically to the edges of the frame. Indeed, ’Heaven or Hell’ evokes not only political and social upheaval and transition but also an artistic revolution. The alternation in ’Heaven or Hell’ is perceived between rotating discs inscribed with Arabic words, or formed to resemble an Arabesque pattern.

The work can be seen to critique the tendency to essentialise and exoticise Tunisia, which persisted in both French and Tunisian political rhetoric until the very end of Ben Ali’s leadership; it indicates the entanglement of French and Maghrebi histories more widely. However, the evocation of an ‘art contemporain arabe’ appears simultaneously to articulate liberation from the former censorship of art and culture in Tunisia, as part of the work’s more general opposition to the political and social constraints associated with the former regime. In this video, the circular form comes to represent political singularity and apparent social unity within Arab countries such as Tunisia, as well as forms of ‘neo-imperialism’ via the global art market – through its trends and its curatorial practices – and through French and European foreign policy. The circular form emerges in this work as a visual language of domination both in ‘Western’ and Arab cultures. Siobhán Shilton, Art and the ‘Arab Spring’: Aesthetics of revolution in contemporary Tunisia, 2013.

Nicène Kossentini (1976, Tunis) är forskarassistent i experimentell film vid universitetet i Tunis. Hennes verk har visats på gallerier, konstmässor och institutioner världen över.

DEL II / 4.11 – 6.12 2015

Adelita Husni-Bey: Postcards from the Desert Island.
2011–2012, Frankrike. 22 minuter.

”Postcards from the Desert Island” dokumenterar en workshop som konstnären höll för elever från École Vitruve, en experimentell, självstyrd grundskola i Paris. Med inspiration från William Goldings roman Flugornas herre förvandlar eleverna skolsalen till en egen imaginär öde ö. Filmen dokumenterar hur barnen hanterar frågor som självstyre och svårigheterna med demokratiskt beslutsfattande, och reflekterar därigenom över möjligheterna att ombilda institutioner och sociala relationer från grunden.

Adelita Husni-Beys (1985, Milano) konstnärskap kretsar kring analys och motrepresentation av hegemoniska ideologier i dagens västerländska samhällen. Husni-Beys har haft utställningar på och samarbetat med ett flertal konstinstitutioner runtom i världen. Parallellt med detta har hon arbetat med och producerat radioprogram, arkiv, texter, seminarier och radikala friskolemodeller.

DEL III / 9.12 2015 – 10.1 2016

Ali Cherri: The Disquiet.
2013, Libanon. 20 minuter.
Libanon ligger på flera större förkastningslinjer och har genom åren drabbats av många våldsamma jordbävningar. I ”The Disquiet” utforskas denna geologiska situation – mitt ibland outtalade parallella katastrofer i landets senare historia – i sökandet efter tecken på en annalkande katastrof.

Med en försiktig, distanserad blick dissekerar Ali Cherri (1976, Beirut) i sina filmer, teckningar och skulpturala installationer, den geopolitiska situationen i Libanon och dess grannländer. Bräckliga källare och regionens långa historia av jordbävningar tycks spegla den eviga krisen. Med digitala manipulationer skapas en intensiv och plågsam sammanblandning mellan det verkliga och det virtuella.