Utställningens gästartister

Hans Bellmer (1902–1975) var en tysk surrealist verksam främst i Frankrike, upptagen av mörk och otäck sexualitet. Dockliknande objekt, skulpturer, teckningar, grafik och fotokollage har vid sidan av hans textproduktion skrämt och lockat i hundra år. Av Hans Bellmer visas ett grafiskt blad utan titel.

Leigh Bowery (1961–1994) var en australiensisk multidisciplinär konstnär med fokus på absurd kläddesign och chockerande uppträdanden. Han dog i AIDS precis innan dugliga bromsmediciner gjorde entré, men lyckades dessförinnan helt omformulera gränsdragningarna för vad queer kultur kunde vara, och öppnade många nya möjligheter för konsten rent generellt. Leigh Bowery är en viktig utgångspunkt, särskilt för dräkterna som visas i utställningen.

Chim↑Pom (2005) är ett konstnärskollektiv från Tokyo och ett av de senaste decenniernas mest framgångsrika japanska konstnärskap. De står för en sorts lekfull och ibland stötande nydadaism med politisk sprängkraft. Deras verk är i regel handlingsbaserade, men resulterar i objekt, video, installation. Av Chim↑Pom visas den andra versionen av videoverket “Black of Death” från 2013, där tusentals kråkfåglar lockas med från den radioaktiva förbjudna zonen kring det havererade kärnkraftverket i Fukushima hela vägen ner till centrala Tokyo.

Nan Embäck (född 1995) är en Malmöbaserad målare och skulptör som arbetar inom ett kroppsligt sökande bortomrationellt idiom. Av Nan Embäck visas skulpturen “Mirror-Bright Skin” från 2022 som sammanblandar det inomkroppsliga med utifrånkommande perceptioner.

Oscar Guermouche (född 1977) bor i Gårdby på Öland och använder sin bakgrund i MENA-området samt saker som maskulinitet, kön och språk i ofta textbaserad konceptkonst, realiserad som performance, video, objekt, måleri, teckning och böcker. Hans karriär inleddes med en så kallad konstfacksskandal, då han anklagades för flaggskändning 2009. Av Oscar Guermouche visas textmålningen “Dean Koontz” (Männerphantasien) från 2010.

Majd Abdel Hamid (född 1988) är en palestinsk konstnär som gör politiskpoetisk konceptkonst, ofta med traditionellt broderi som arena. Han föddes i Damaskus och arbetar i Beirut, Ramallah och Paris. Av Majd Abdel Hamid visas “Man Running (Two Screenshots)” från 2015, ett broderi i en oändlig serie broderier föreställande offentliga dödsfall i MENA-området.

Lisa Jeannin (född 1972) använder radikal fantasi och seriös lek för att avtäcka och bearbeta omvärld i nutid och minne, men framför allt för att bygga nya och kanske sannare sammanhang i en surreell verklighet. Skulptur, stop motion-animerad video, teckning och måleri avlöser hastigt varandra och samsas ofta i totalinstallationer. Hon bor i Järna. Av Lisa Jeannin visas “Siri Derkert” från 2003, ett hängande dubbelsidigt porträtt föreställande välkänd modernistisk konstnärskollega.

Lunga Kama (född 1982) från Kapstaden i Sydafrika är fotograf och arbetar med det kroppsliga och könsliga på ett vackert och skört vis, ibland med tydliga rötter i Hindu och Xhosa. Av Lunga Kama visas “Ubuntu Libhongo Lam / Humanity is my Pride” från 2009.

Sachiko Kazama (född 1972) bor och arbetar i Tokyo. Hon är en uppskattad grafiker, som kan arbeta i häpnadsväckande stora format, men även hennes mindre arbeten har rönt stor framgång på grund av deras inbyggda sociala kritik och porträtterande av detaljrika, absurda kafkavärldar. Av Sachiko Kazama visas linoleumsnittet “Puchi-Buru Kun” från 2013.

Lawrence Lemaoana (född 1982) är en sydafrikansk konstnär med bakgrund som rugbyspelare. Hans textila väggverk vrider och vänder på maskulinitet och afrikansk självbild via kangatygernas visuella språk och gör detta med både känslig humor och stor ilska. Av Lawrence Lemaoana visas “Violence is the last Refuge of the Incompetent” från 2022.

Anna-Maria Neumüller (född 1971) arbetar inte ofta som konstnär, men har till exempel ställt ut en både lockande och abjekt hög friterade pumps på Vita kuben i Umeå, och hon har samarbetat med Leif Holmstrand i flera happenings. Hon kombinerar vardagsmaterial till absurda och påstridiga utsagor, poetiskt och konkret. Hon bor i Malmö. Av Anna-Maria Neumüller visas “Glassed High Heel” från 1997.

OLTA är ett japanskt konstnärskollektiv som verkar i en sorts nyschamanistisk tradition med många konstnärliga uttrycksformer. De utför ritualer, bygger skulptural rekvisita som ibland sammanfaller med scenkostymer, gör ljud- och videokonst och så vidare. 2015 utförde de verket “Fake Bones” tillsammans med Leif Holmstrand på Lilith Performance Studio i Malmö. Av OLTA visas ett gipsben som tillkom under den tio dagar långa performanceritualen. OLTA medverkar också i utställningsprogrammet med en livesänd performance tillsammans med Leif Holmstrand från Tokyo den 28 april.

Pyuupiru (född 1974), bosatt i Hachioji/Tokyo, slog igenom stort på Yokohama-triennalen 2005 (Art Circus) med storskalig installation och performance, “Secret no 1 – Love Reincarnation”. Verken cirklade kring hennes pågående transition och ville ceremoniellt introducera ett tillfälligt utanförkönsligt varande samt stabila möjligheter till läkning, förverkligande, kärlek. Av Pyuupiru visas det fotografiska självporträttet “Selfportrait #24 – A Demon Murderer Celebrating a Ritual” från 2007 och dräkten/skulpturen “Planetaria – Mercury” från 2001.

Meraj Sharifi (född 1990) från Teheran, Iran är bosatt i Köpenhamn, Danmark, och arbetar engagerat med hbtq-identiteter och tillhörande frihetskamp. Främst tecknare men låter ofta sin konst hända även i andra fält. Av Meraj Sharifi visas en liten namnlös teckning från 2021 föreställande en röd hand, som Leif Holmstrand använt som informell performancerekvisita.

Lieko Shiga (född 1980) från Miyagi i Japan avlockar det digitala fotot dess mest drömartade kvalitéer. Hon har deltagit med verk på prestigefyllda scener som Mori Art Museum i Tokyo, MoMA i New York och Beijing Photo Biennial. Mest känd för det storskaliga fotografiska installationsverket “Human Spring” som mycket personligt besvärjer den stora jordbävningen och tsunamin 2011. Av Lieko Shiga visas “Portrait of Cultivation” ur Rasen Kaigan-serien från 2009.

Lotta Smed (född 1972) är en udda svensk skulptör och bildmakare baserad i Lindesberg och Stockholm. Hennes sinnliga och kanske absurda objekt vill inte främst slå fast enskilda rationella utsagor, utan tillkommer och verkar inom intuitionens fält där drömmar, kön, förvandlingar och lust samsas om utrymmet. Av Lotta Smed visas en skulpturduett av infärgat vax, utan titel, från 2004.

Fredrik Strid (född 1973) är skulptör och installationskonstnär, bosatt i Persbo/Månkarbo. Det återkommande ämnet är naturen som kulturprodukt, anfrätt av minne och tid. Strid driver en skulpturpark vid Persbo Studio och ett residencyprogram. Han har studerat för Mary Kelly och arbetat som assistent för Mark Dion, samt undervisat på Konstfack i Stockholm. Av Fredrik Strid visas skulpturen “Black Box” (hylla) från 2015. Verket är gjutet i akrystal, som svärtats.

Per Wizén (född 1966), bosatt i Malmö, är känd för sina minutiösa, stillsamt surreellt laddade kollage med stor konsthistorisk och homohistorisk referentialitet. Av Per Wizén visas dock det skulpturala objektet “Untitled (Spinning Top)” från 1998.

Sakiko Yamaoka (född 1961) är främst performancekonstnär, men utför också små teckningar med glödpenna på papper, så kallade pyrografier. Hennes verksamhet hanterar det individuella kontra det kollektiva, perception, tid och så vidare, allt inskrivet i kroppen som motiv och uttrycksmedel. Hon bor i Kawagoe/Tokyo. Av Sakiko Yamaoka visas en pyrografi utan titel, troligt tillkomstår 2012.

Jonas Örtemark (född 1972), både konstnär och författare, bosatt i Göteborg. Han har samarbetat med Leif Holmstrand många gånger, senast med det omfångsrika textprojektet “Svalget” som gavs ut av Rojal Förlag 2021. Sedan en tid ägnar han sig åt små, märkliga målningar med diffust sagoliknande motiv med mörka undertoner. Av Jonas Örtemark visas den lilla blandteknikbilden “Thought-Form: Intelligence Transported” från 2021.