Samizdat

I höst är det 30 år sedan nyckelknipporna rasslade över Václavplatsen i Prag under Sammetsrevolutionen. Den nya tiden i Tjeckoslovakien skulle ledas av de intellektuella rösterna, dramatikern Václav Havel ledde Medborgarforum på teatern Laterna Magica och skulle bli landets nya president, men under kommunisttiden var författare som Ivan Klíma, Milan Kundera, Jaroslav Seifert, Franz Kafka, Bohumil Hrabal, och för all del Astrid Lindgren, förbjudna att publiceras. Nu visar konsthallen en utställning med samizdatböcker, smuggelböcker från exilförlag.

Förbjuden litteratur

Likväl förmådde den förbjudna litteraturen att skildra livet under förtrycket, dess apparatur och hopplösheten i att inte kunna uttrycka sig – eller att finna vägar att kunna göra det. En väg var genom att ge ut böckerna i samizdat. Samizdat betecknar underjordisk litteraturspridning i Sovjetunionen och i östblocket under kommunistiskt styre, från 1960- till 1980-talet. Böckerna skrevs på karbonpapper på skrivmaskin och spreds från hand till hand. Under fyra årtionden var detta utgivningsformatet från först religiösa skrifter och katolska dikter till politiska stridsskrifter: Havels pjäser, Jáchym Topols dikter, Josef Škvoreckýs romaner, “Bröderna Lejonhjärta” och andra litterära klassiker.

Böcker som ansågs hota makten

I samarbete med samizdatbiblioteket Libri Prohibiti i Prag arrangerar Malmö Konsthall och Stadsbiblioteket en utställning med samizdatböcker, smuggelböcker från exilförlag och produktionsmaterial från en tid i vår närhistoria då böckerna var ett ständigt hot mot makten, för att påminna oss om att det fria ordet aldrig är att ta för givet.

Utställningen visas med anledning av Michael Rakowitz utställning “The Invisible Enemy Should Not Exist (Room G)”.