P. O. Ultvedt – Tvivel och övermod

Under ett par sommarmånader arbetade den finlandsfödde konstnären med förberedelserna till sin utställning Tvivel och övermod. Delar av hallen hade förvandlats till en jättelik verkstad, där det snickrades och spikades. Många entusiaster var involverade i en härlig dynamisk process och ses här samlade för gruppbild. Det var då han låg gipsad 4 månader på ett sjukhus efter en skidolycka, som han bestämde sig för att göra konst med rörelse. Sedan dess har allsköns bråte, t ex spikar, diskborstar, gamla möbler, ingått som delar i hans rörliga verk.

P.O. Ultvedts verk präglas av humor och eftertanke. Pessimisten som kämpar för att vara optimist. Många har roats medan andra retats, men alltid har hans konst väckt känslor hos publiken och idag är han en av våra allra mest respekterade och uppskattade konstnärer. Den monumentala mobilen i svartlackerat trä med ett entonigt självklinkande piano intog majestätiskt konsthallens ljusschakt och var inspirerad av kärnkraftsolyckan i Tjernobyl. Ett maskineri som hakat upp sig och håller på att rasa samman.

Stor internationell uppmärksamhet fick P.O. Ultvedt i samband med utställningen Hon, 1966, på Moderna Museet i Stockholm. Tillsammans med konstnärerna Niki de Saint Phalle och Jean Tinguely skapade han i museet en 27 meter lång jättekvinna, en urmoder. Exposén i konsthallen var tillbakablickade och visade verk från 1945 till 1988, från tidigt måleri, optiska collage och reliefer till rörelseskulpturer i olika former. Trä är ett av Ultvedts käraste material, som han gärna använder för att bygga lekfulla labyrinter – barnens favorittillhål på utställningen.