Dunkel bild av två stora skärmar med filmer.

Joan Jonas

 - 

Malmö Konsthall presenterar Light Time Tales, en retrospektiv utställning med verk av Joan Jonas (f. 1936 i New York, USA). Jonas har haft en framträdande roll inom konstvärlden under de senaste femtio åren och är en av de första kvinnliga konstnärer som kombinerade video och performance. Hon har sedan 1960-talet utforskat teman som identitet och förhållandet mellan kroppen och dess representation. För närvarande är hon USAs representant vid den 56:e Venedigbiennalen.

Light Time Tales är hennes största utställning någonsin i Skandinavien och visas i samarbete med HangarBicocca i Milano. Utställningen, som betonar Jonas banbrytande utforskning av video/film som medium och av performancekonsten, presenterar nya produktioner sida vid sida med äldre betydelsefulla verk.

Light Time Tales omfattar fyra stora multimediainstallationer, varav en kommer från Museum of Modern Art i New York, och flera videofilmer som tillsammans ger en översikt över Joan Jonas konstnärskap. Verken sträcker sig från 16 mm-filmen Wind (1968) via installationen Mirage (1976/1994/2005) till de nyare Reanimation (2010/2012/2013) och Double Lunar Rabbits (2010).

Joan Jonas utforskar hela tiden nya multidisciplinära möjligheter och samarbeten. Hon har uppfunnit ett eget konstnärligt språk, där video, installation och performance flätas samman och skapar en kontinuerlig förnyelse av vad figurativ konst kan vara. Hennes formmässiga särdrag fortsätter att ge inspiration till nya generationer av konstnärer.

Light Time Tales presenterades ursprungligen på HangarBicocca mellan 2 oktober 2014 och 1 februari 2015, och curaterades av Andrea Lissoni med Fiammetta Griccioli som assisterande curator. Utställningen på Malmö Konsthall curateras av Andrea Lissoni och Diana Baldon.

Utställningen åtföljs av den mest omfattande monografin hittills om Joan Jonas verk, utgiven av Gregory R. Miller & Co. i samarbete med Hatje Cantz, HangarBicocca och Malmö Konsthall.

 Light Time Tales presenterar multimediaverk som omedelbart förmedlar Joan Jonas unika känsla för den rörliga bilden, hur den kan presenteras och uppfattas. Detta varierar från storskaliga projektioner till bildskärmarnas mindre värld och projektioner på en mängd olika material och former, där användandet av ljus och objekt skapar skuggor och stämningar till dess att mediaöverföringen blir ett konstverk i sig.

Mirage (1976/1994/2005) inspirerades av en resa till Indien 1976 och är ett av Joan Jonas mest invecklade verk. Verkets utgångspunkt är en performance som konstnären utförde 1976 och därefter har det utvecklats till ett verk som kombinerar projektioner, monitorer, undervisande inslag, en scen samt olika slags rekvisita. Verket utgörs av en serie hänvisningar till olika element och medier som konstnären har lagt till och/eller modifierat successivt. Mirage är genom sin komplexitet, fragmentariska beskaffenhet och rika innehåll en av Joan Jonas mest betydelsefulla installationer och vittnar om hennes förhållningssätt som konstnär att oupphörligen reflektera över och återvända till sina egna verk som motiv.

Reanimation (2010/2012/2013) är viktigt exempel på hur Jonas experimenterande har utvecklats under årens gång. Installationen är inspirerad av Själavård vid jökeln (1968), en roman av den isländske författaren Hálldor Laxness. Konstnären har valt utdrag ur boken som beskriver en glaciär på Island i poetiska ordalag och som hänvisar till vissa mirakulösa aspekter av den naturliga världen såsom maskrosen och honungsbiet. Fyra rutor av trä och rispapper utgör de skärmar som används för visning av videofilmerna, vilka avbildar nordiska landskap, berg i solnedgången och svarta tuschteckningar ritade i snön. Från en metallkonstruktion hänger ett stort antal kristaller, och två My New Theater-konstruktioner kompletterar verket med utdrag ur videofilmerna Disturbances (1974) och Melancholia (2005).

My New Theater-serien skapades i slutet av 1990-talet med intentionen att fortsätta arbeta med performance, men utan konstnärens fysiska närvaro. Förutom teaterkonstruktionerna i Reanimation presenteras i utställningen My New Theater III: In the Shadow a Shadow (1999) och My New Theater VI: Good Night Good Morning ’06 (2006). Deras konstruktion är lång och smal, liknande de koner som används i tidigare installationer som Mirage, och vilar på två sågbockar av trä. Inuti visas en video. Framför öppningen av en av konerna står en bänk som betraktarna kan sitta på när de tittar på installationen.

Ytterligare två installationer kommer att visas, The Shape, the Scent, the Feel of Things (2004/2005), en multimediainstallation som är uppbyggd kring en mängd uttrycksformer inspirerade av teater och konsthistoria, och Double Lunar Rabbits (2010), ett flerkanalsverk som utforskar identitetens föränderlighet och bilder i rörelse. Flera enkanalsvideofilmer från Joan Jonas hela karriär kommer också att visas.

JOAN JONAS
f. 1936 i New York, USA

Joan Jonas är en av vår tids mest respekterade och hyllade nu levande konstnärer. Hon skapade sig ett namn under 1960- och 70-talen med sina banbrytande performanceverk och videofilmer, och anses nu vara en auktoritet inom performancekonstens historia och teori. Hennes verk ger en helt nyskapande omtolkning av förhållandet mellan konst och narrativa former – tillsammans med videofilmer, rekvisita och performance ser hon konceptet som fantasins drivkraft.

Joan Jonas var en av de första kvinnliga konstnärerna som kombinerade videofilm och performance. Hon har sedan 1960-talet utforskat teman som identitet och förhållandet mellan kroppen och dess representation. Hennes konstnärliga språk – med bakgrund i konsthistoria och skulptur – har utvecklats genom dans, experimentell film, modern musik, de japanska teaterformerna no och kabuki samt teckning. Hennes verk innehåller en kombination av personliga minnen och myter, magi och vardagsliv, poesi och psykoanalys.

Olika former av litteratur har haft ett stort inflytande på hennes verk. Hon använder speglar, masker, dräkter, slöjor och förklädnader för att utforska representationens koder. Jonas har arbetat intensivt med de rörliga narrativens texter och tolkningar, och noga studerat ljud i förhållande till tid och rum. Med en interdisciplinär metod utforskar hon video som ett konstnärligt medium som kan uppenbara berättelsens illusioner och avslöja dess teknik. Naturen spelar också en stor roll i hennes idéer och ses som en värld i konstant utveckling som måste bevaras och som en källa till själslig styrka.

Joan Jonas tog sin BA-examen 1958 vid Mount Holyoke College, studerade skulptur vid School of the Museum of Fine Arts, Boston, och tog sin MFA-examen i skulptur 1965 vid Columbia University, New York. Hon har erhållit ett stort antal utmärkelser och priser. Hennes senaste separatutställningar inbegriper Center for Contemporary Art, Kitakyushu (2014); Kulturhuset, Stockholm (2013); Proyecto Paralelo, Mexico City (2013); Contemporary Arts Museum Houston (2013); Bergen Kunsthall, Bergen (2011); och Museum of Modern Art, New York (2010). Under de senaste trettio åren har hon deltagit i några av konstvärldens mest betydelsefulla utställningar, inklusive Venedigbiennalen 2009 och 2015 samt inte mindre än sex gånger på ansedda documenta i Kassel (1972, 1977, 1982, 1987, 2002, 2012). Jonas har även haft stora retrospektiva utställningar på Stedelijk Museum, Amsterdam; Galerie der Stadt Stuttgart, Stuttgart; och Queens Museum of Art, New York.

Utställningen presenteras i samarbete med Fondazione HangarBicocca

Broschyr (PDF)