Tauba Auerbach

I Tauba Auerbachs verk kollapsar de traditionella gränserna mellan bild, format och innehåll. Hon arbetar med måleri, teckning, fotografi och artist’s books. I sina senaste verk har Auerbach intresserat sig för ytan – speciellt ytans form, dess topologi. Hon väver samman motsatta positioner som ordning och oordning, läsbarhet och abstraktion, genomtränglighet och soliditet – till enhetliga ytor och volymer.

Utställningens titel leker med begreppet “tetrakromatisk” syn. Människan uppfattar normalt världen omkring sig trikromatiskt, i tre färger. Det mänskliga ögat har tre sorters receptorer för färgseende med känslighet för: rött, grönt och blått. En ny teori hävdar att det kan finnas en liten procentandel människor (enbart kvinnor) som har en fjärde färgreceptor, vilket gör dessa personer ”tetrakromatiska”. Auerbach leker med denna idé om en fjärde komponent, som om den kan bevisas skulle förändra vår syn på världen radikalt. Hon använder sig av två analogier: den rumsliga – idén om en fjärde dimension – och den spektrala – idén om ett fjärde färgspektrum.

Sedan 2009 har Auerbach skapat en serie verk som hon benämner ”fold paintings”, veckmålningar. Målningarna otydliggör gränserna mellan två- och tredimensionalitet och kan tolkas som ett försök att öppna upp för möjligheten att det kan finnas en fjärde dimension. I dessa målningar viker och vrider hon duken, stryker eller pressar den så att vecken ska sätta sig. Därefter vecklas duken ut och spraymålas, medan den fortfarande har kvar sin tredimensionella struktur. Resultatet – efter att färgen torkat och duken spänts upp – är en närmast perfekt avbildning av ytans tidigare tredimensionella form. Ytan får en trompe l’oeil-effekt (trompe l’oeil = lura ögat), en övertygande återgivning av tredimensionell form på en tvådimensionell yta. Inte olikt traditionellt trompe l’oeil-måleri, men i detta fall med sitt upphov i uppfinningsrikedom snarare än målerisk skicklighet.

Auerbach arbetar ofta i serier, där hon använder sig av såväl digital teknologi som äldre hantverkstekniker, exempelvis skyltmåleri och vävning. Det är inte av nostalgiska skäl, utan för att belysa våra föreställningar om ”teknologi”. Kanske är det också därför hon behandlar måleri som en teknologi likställd andra former för visuell kommunikation – alltifrån kilskriften i det antika Mesopotamien till digitalt tryck.

Veckmålningarna relaterar direkt till detta sätt att förstå måleri som en teknologi, vilken utnyttjar egenskaper specifika för mediet och även tvingar måleriet att uppföra sig på sätt som vi snarare förknippar med andra teknologier. Målningarna ”framkallas”, som i en fotografisk process, under den tid det tar att spraymåla ytan. På samma sätt som en bild framträder på fotopappret i mörkrummets kemikaliebad eller på filmen i kameran. Kontrasterna och konturerna i Auerbachs målningar förstärks på liknande sätt av en längre ”exponering” av färg på duken.

Förutom en fortsättning på sin serie ”fold paintings”, har Auerbach även producerat nya verk till utställningen. I dessa använder hon sig av olika vävtekniker och olika mönster som hon själv formgivit. I stället för att presentera rumslighet med hjälp av färger bygger hon upp ytan genom ren struktur och form. Auerbach utgår i dessa verk från den hörnfigur som är grundförutsättningen för all tredimensionalitet.

Även om Auerbach hämtar mycket av sin inspiration från matematikens och fysikens värld handlar hennes visuella undersökningar lika mycket om konsthistoriens grundteman. Målningarna tar upp grundläggande frågeställningar på nya sätt, t.ex. hur man avbildar en tredimensionell verklighet på en tvådimensionell yta eller förhållandet mellan abstraktion och representation.

Tauba Auerbach har länge arbetat med olika former av bokproduktion. På senare tid har dessa böcker utvecklats till självständiga skulpturala verk, i vilka Auerbach fortsatt sin undersökning av flerdimensionalitet och färgernas betydelse för det rumsliga. I Malmö Konsthall presenteras flera nya bokskulpturer, och dessa fungerar som en ingång till utställningen genom att hela tiden kretsa kring frågan: ”Hur kan vi föreställa oss det som är omöjligt att förnimma?”

Tauba Auerbach (f. 1981) bor och arbetar i New York. Bland hennes senaste separatutställningar märks: ”The W Axis” på Standard, Oslo, ”Here and Now/And Nowhere” på Deitch Projects, New York; ”Passengers” vid CCA Wattis Institute for Contemporary Art, San Francisco, och ”The Answer/Wasn’t Here” på Jack Hanley Gallery, San Francisco. Auerbach har även deltagit i bl.a. ”Greater New York”, PS1 MoMA, New York; ”2010 The Whitney Biennial”, Whitney Museum of American Art, New York; ”Exhibition Exhibition”, Castello De Rivoli, och “Younger Than Jesus”, New Museum, New York.

Utställningen är producerad av Bergen Kunsthall och genomförs i samarbete med Malmö Konsthall och WIELS Contemporary Art Centre, Bryssel.
Curator: Solveig Øvstebø