Poul Gernes
21.5 – 21.8 2011
Målaren, skulptören och filmaren Poul Gernes (1925-1996) anses tillhöra klassikerna inom den moderna konsten och räknas till Skandinaviens mest inflytelserika konstnärer. Han sökte hela tiden att med hjälp av färg och design förena konsten och livet. Under de 50 år som Gernes var verksam medverkade han i ett stort antal utställningar och han har utsmyckat mer än 150 byggnader i Danmark. Han har lämnat ett imponerande livsverk efter sig, som fascinerar genom sin extraordinära komplexitet.
Malmö Konsthall och Lunds konsthall presenterar en gemensam utställning för att ge en heltäckande bild av Gernes konstnärskap. Utställningen belyser viktiga stadier i hans utveckling – allt från hans nästintill okända studier från 1940-talet, minutiöst tecknade i de gamla mästarnas stil, till de stiliserade blom- och linjeformerna i stort format som präglade konstnärens sena blomstermåleri under 1990-talet.
Utställningen är organiserad av Malmö Konsthall och Lunds konsthall i samarbete med Deichtorhallen Hamburg.
1961 slog sig Poul Gernes samman med konsthistorikern Troels Andersen och grundade Den Eksperimenterende Kunstskole i Köpenhamn, känd under det förkortade namnet Eks-skolen, som snabbt blev en oundgänglig del av den danska konstscenen. Typiska för hans verk är hans bildserier från 1960 och 1970-talen, som kan inordnas någonstans mellan minimalism och popkonst. I serierna varieras enkla cirklar, bokstäver, mönster och måltavlor. Vid sidan av målningar och skulpturer började Gernes från 1977 och framåt att fokusera på att måla och utsmycka offentliga byggnader.
Då och då påtalade Gernes det faktum att de flesta av hans större verk enbart ställdes ut en enda gång, det vill säga på den plats de var tilltänkta för. I utställningen ges för första gången hans omfattande och färgintensiva måleriska abstraktioner rumsliga miljöer, som står i proportion till deras storlek. På så vis blir den monumentala skalan i Gernes verk, som pendlar mellan abstraktion och dekorativ design, påtaglig och får därigenom den närvaro som konstnären tänkt.
Gernes ifrågasatte ständigt konstbegreppet och underminerade de gängse föreställningarna om konst; det kunde handla om hans materialval, hans sätt att införliva vardagliga handlingar i sina verk eller hans tankar om industriella produktionsprocesser och hur han som formgivare aktivt skulle kunna gripa in i dessa. Han använde sig av extrema uttryck för att provocera. Till exempel i filmen Vomit (1963), där han använde den egna kroppen för den besudlande handlingen. 1969, till utställningen Festival 200 i Charlottenborgs Udstillingsbygning i Köpenhamn, installerade han en offentlig badinrättning och inbjöd publiken att duscha i en institutionell miljö.
Vid sidan av rebelliskheten utgjorde även Gernes entusiasm för hantverkstraditionen och hans intuitiva känsla för det rätta handlaget centrala element i hans konstnärskap. Han försörjde sig som teckningslärare på kvällskurser för kvinnor och blev senare lärare och idol för det unga köpenhamnska konstavantgardet innan han slutligen på 1980-talet blev professor vid Det Kongelige Danske Kunstakademi där han undervisade i muralmåleri och rumslig konst. Gernes ville att hans konst skulle tilltala människor. ”Estetiska egotrippar”, som han kallade motsatsen, var inte något för honom.
Poul Gernes var väl förtrogen med avantgardets olika historiska uttrycksformer. Han rörde sig med lätthet mellan genrer och traditioner, såg på popkonsten genom Vincent van Goghs ögon och kunde blanda minimalism med Wiensecessionisternas dekorativa uttryck. Detta kan i viss mån förklara det konventionsbrytande i Gernes verk, men även deras högst säregna skönhet, som sammanför det rumsliga såväl som det tvådimensionella med mänskliga berättelser och en stor stilistisk bredd. Poul Gernes är en inspirationskälla för många unga konstnärer – vilket knappast är förvånande nu när allt fler använder olika medier och medvetna stilbrott har kommit att bli centrala kännetecken för den samtida konsten.
Offentliga utsmyckningar inkluderar Herlev Hospital (1968-1976), Danmark; Carlsbergs Bryggeri, Köpenhamn (1977) och biograf Palads, Köpenhamn (1989). Utställningar bl.a. Danska paviljongen, Venedigbiennalen (1988); Horsens Kunstmuseum (1989), Danmark; Kunstforeningen Gl Strand (2001), Köpenhamn och documenta 12 (2007) i Kassel, Tyskland.
