Keith Haring

Keith Haring tillhörde de stora förnyarna av bildkonsten inför 90-talet. Under sin intensiva knappt tioåriga karriär ifrågasatte och ändrade han den allmänna uppfattningen om vad som egentligen är konst samtidigt som han vidgade de vedertagna reglerna för själva konstskapandet. Med rötter hos Walt Disney och i gatans graffitti fortsatte han att utveckla sina egna seriefigurer till världsliga ikoner och sin pregnanta ornamentik till en unik teckenvärld. Med sin fenomenala teknik och gränslösa mottaglighet förvandlade han all världens dekorationer till delar av sin konst.

Keith Haring var endast 31 år gammal när han avled av sviterna efter aids i februari 1990. Han var i allt ett tidens storstadsbarn och en stor begåvning som villigt lät sig exploateras. Han deltog med liv och lust i New Yorks hektiska nöjesliv, men reste lika gärna ut för att deltaga i unga människors manifestationer världen runt, ofta som en samlande och inspirerande kraft med sina gigantiska väggmålningar på husgavlar och murar: mot droger, miljöförstöringen, rasism, girighet och fördumning eller för en global människosyn och ”säker sex”. Kring hans aktiviteter och utifrån hans fantasifulla mönsterbilder växte det fram en hel prylmarknad, som han själv kallade ”Pop Shop”, och som idag måste ses som en logisk följd och självklar del av hans konst.

Från Keith Hardings rika produktion gjordes ett urval som omspänner hela hans konstnärskap, från de tidigaste kritteckningarna i New Yorks tunnelbana till stora målningar, skulpturer och väggpaneler. Utställningen, som var retrospektiv och den mest omfattande dittills, var producerad av Malmö Konsthall i samarbete med Castello di Rivoli i Turin och Deichtorhallen i Hamburg.