Gotthard Graubner
8.7 – 28.8 1983
År 1983 introducerade Malmö Konsthall den svenska publiken för Gotthard Graubners verk genom hans första separatutställning i Skandinavien. Graubner var känd för sina ”kuddmålningar”, storskaliga verk där färgen inte bara applicerades på ytan utan tycktes svälla fram i organiska, tredimensionella former. Hans verk utmanade konventionella uppfattningar om måleri och målardukens funktion och bjöd in betraktaren till en upplevelse av färg som levande materia – nästan som om den andades och förändrades.
Utställningen byggde vidare på Malmö Konsthalls tidigare presentation av Graubners konst i grupputställningen ”Kunstmuseum Düsseldorf gästar Malmö” Konsthall 1980 där hans verk ”Sjunken kudde” från 1969 väckte stort intresse. Den målningen, med sin ballongliknande, svällande form, fascinerade och förbryllade många av besökarna. I mötet mellan skulptur och måleri skapade Graubner en känsla av ständig rörelse – som om färgen levde sitt eget liv och förändrades i takt med ljusets skiftningar och tidens gång.
”Jag befriar färgen på samma sätt som Paul Cezanne befriade formen. Mina bilder innehåller ingen berättelse. De ger ingen intellektuell upplevelse. Det är känslan jag vill förmedla. Jag målar t.ex. inte ett träd utan känslan av ett träd som växer, färgrymden.”
Gotthard Graubner i Sydsvenska dagbladet. 8.7 1983
Graubners måleri beskrevs ofta som monokromt, men vid närmare betraktelse framträdde en rikedom av färgnyanser som tycktes växa, utvidgas och dra sig samman på ytan. Hans teknik – där två lager linneväv omslöt syntetvadd – gav målningarna en tredimensionell kvalitet som framstod som nästan levande.
Vid Venedigbiennalen 1982 gjorde Graubner stor succé med verket ”Färg-rymd-kroppar: Hommage à Tintoretto”, ett av de centrala inslagen även i Malmö-utställningen. Den monumentala målningen, fyra meter gånger fyra meter, krävde att taket öppnades för att lyftas in i konsthallen – ett spektakulärt moment som lockade flera fotografer och reportrar till Malmö Konsthall.
