fbpx

Claes Eklundh

23.05 – 26.07 1992

Redan som elev vid Konstakademien i Stockholm på 70-talet valde Claes Eklundh att ställa sig utanför de dominerande trenderna och den gängse karriären i det etablerade konstlivet. Han var, som Ulf Linde beskrivit det, ”besatt av sitt oberoende”. Med sin otidsenliga ”klassicistiska” konst ställde han sig utanför tidens fåfänga och konformism. Denna nästintill omöjliga, för att inte säga desperata, ambition har idag givit honom en särställning i svensk samtidskonst. En unik position som bekräftas i utställningen i Malmö Konsthall – den mest omfattande dittills med Claes Eklundhs måleri.

Claes Eklund är född i Malmö 1944. Efter utbildning vid konstakademierna i Stockholm, Köpenhamn och Florens har han fortsatt att arbeta utomlands. En tid var han bosatt i New York och detta påverkade hans konst dramatiskt.

Utställningen i Malmö Konsthall var koncentrerad kring Claes Eklundhs nya måleri, med tonvikt på de allra senaste två-tre åren. Mycket lite av detta hade tidigare visats. Även om han ständigt återkommer till de grundmotiv som han alltid varit uppmärksammad för: huvudet, torson, landskap…,så hade de nya målningarna en förlöst frihet och en närmast chockerande kraft som visade ett nytt avgörande steg i hans konstnärskap.

Utställningen formade sig till en resa. En resa med stationer som startade med Urmodern, den primitiva urkraft som alstrar allt liv, via Vreden, som framställdes lika kreativ som destruktiv och lidandet, som i sorgen och nederlaget ändå ledde framåt, till Döden. Men Döden var inget definitivt slut, den var en station halvvägs på resan. Visserligen var Döden en avgörande gräns, men möjlig att passera. På andra sidan föddes allt nytt i det våldsamt eruptiva landskapet och pånyttfödelsen ledde genom kaos fram till ett Paradisiskt, mytologiskt landskap, glödande av nya möjligheter.

Vår splittrade tillvaro, inför det annalkande årtusendeskiftet speglas ofta i en fragmenterad eller förlamande nostalgisk konst. Claes Eklundh söker istället Helheten – urbilderna i det oupphörliga flödet, de bildersom ger oss mod att gå vidare. Claes Eklundhs utställning inledde därmed en serie utställningar med tre kraftfulla målare alla söker helheterna: vitryssen Leon Tarasewicz i landskapet, och amerikanen Leon Golub i storstaden och det politiska skeendet.