fbpx
Cindy Sherman iförd svart tröja och vit skjorta framför ett fotografi på väggen. Fotograferad lite snett under ifrån.
Cindy Sherman på Malmö Konsthall 1995. Foto: Jan Uvelius

Cindy Sherman

26.8 – 22.10 1995

Cindy Sherman arbetar i sin konst med en delad identitet: hon är på en gång både regissör och aktör. Kameran som instrumentet för en absolut rollfördelning är en barriär hon överskrider när hon iklädd andra personers skepnader oupphörligen skapar sina porträtt. De är likväl inga självporträtt. Vi känner mer igen oss själva och de andra i bilderna med henne som ställföreträdare, förmedlare. Hennes bilder är “autentiska kopior utan original”. Privata, hemliga drömmar konfronteras med offentlig cynism, hon drar undan förlåten och avslöjar vår dragning till det extrema, till sensationerna.

Cindy Sherman exploaterar sig själv utan att blotta sig. Hon lockar, gäckar, utmanar och attackerar med samma blandning av oskuld och beräkning. Hon motarbetar den samhälleliga självupptagenhet som gör alla individer till roller, alla människor endimensionella.

Samtidigt ifrågasätter Cindy Sherman sanningens medium. “Kameran ljuger inte” är ju en sanning som länge varit ogiltig men fortfarande accepteras i desperat brist på ersättning. Hon ljuger medvetet med kameran. Hennes konst sätter igång en kedjereaktion av frågor som rör fundamenten i tillvaron, frågor som har med identitet, tro och verklighet att göra. Bara vi själva kan ge svaren.

Cindy Sherman är född 1954 och verksam i New York. Utställningen var retrospektiv, den omfattade tjugo års arbete (1975 -1995) och bland de över ett hundra verken fanns bilder från de tidigaste serierna Untitled Film Stills och Centerfolds, över Fashion Series och History Portraits till Sex Pictures och Manipulated Negatives.

Cindy Sherman utklädd i stort ruffsigt hår, rutiga långa handskar, genomskinlig klänning och ett större tygstycke över axlarna. I höger hand har hon en cigarett och med vänster hand pekar hon mot huvudet.
Cindy Sherman, Untitled #299, 1994.