Tony Cragg

Våren 2001 presenterade Malmö Konsthall en omfattande utställning med nya verk av den brittiske skulptören Tony Cragg, en av sin generations mest internationellt uppmärksammade konstnärer. Född i Liverpool 1949 och utbildad vid engelska konstskolor, hade Cragg sedan 1977 varit verksam i Tyskland, där han bodde och arbetade i Wuppertal samt undervisade vid konstakademin i Düsseldorf.

Tony Craggs konstnärskap präglades av en djup förankring i materialet. Hans skulpturer grupperades ofta utifrån de material han arbetade med – sten, lera, brons, glas och syntetiska material som polystyren samt kol- och glasfiber. Materialets egenskaper var utgångspunkten för hans skapande; valet av material styrde i hög grad skulpturens form och det emotionella uttryck den förmedlade. Cragg betonade själv sambandet mellan materia och tanke: orden material och materia härstammar från latinets mater – moder – och det var ur materialet som idéerna föddes.

Under åren kring 1980 väckte Cragg stor uppmärksamhet med sina skulpturer och bilder skapade av upphittade objekt – fragment av möbler, hushållsföremål och plastleksaker – som han arrangerade till igenkännbara former på golv och väggar.

Utställningen i Malmö inkluderade även en serie teckningar som gav inblick i hans arbetsprocess. Vissa fungerade som arbetsritningar, men framför allt visade de hur skulpturerna växte fram i samspelet mellan materialets krav och den styrande tanken.

De skulpturer som visades i Malmö var huvudsakligen från de senaste fyra åren och präglades av en ny visuell lätthet och genomskinlighet. Verkens tidigare rastlösa energi hade mjuknat; istället framträdde en tidlös lekfullhet som ytterligare öppnade för en dialog mellan konstverk och betraktare.

Tony Cragg beskrev sina skulpturer som ”uppdiktade verkligheter, helt beroende av och formade av estetiska avgöranden.” Samtidigt menade han att materialet ”finner sig självt i en ny form”, och att konstnären i sin tur ”upplever sig själv med ett nytt innehåll och en ny mening.” Utställningen erbjöd publiken en möjlighet att delta i denna resa – att genom skulpturens form och närvaro erfara nya tankar, känslor och associationer.