Utställning med IRIS-skolan i Verkstan

Parallellt med Ceija Stojka-utställningen visar Konsthallen en liten utställning med verk skapade av elever vid IRIS-skolan (Internationella romer i samverkan) I utställningen Romska röster från Malmö om romsk Förintelse delar romer bosatta i Malmö med sig av historier från Förintelsen. Lärare och elever vid IRIS-skolan berättar i bild, text och video om hur deras familjer drabbades, men även hur romer fortfarande idag drabbas av diskriminering och förföljelse.

Utställningen görs i samarbete med Romskt informations- och kunskapscenter (RIKC).

Röster ur utställningen

”Under andra världskriget gömde sig romer i skogarna i före detta Jugoslavien. De reste ofta på landsvägar för att undvika att träffa tyska soldater och även andra soldater som var en fara för dem.

En dag när en grupp romer, min släkt, hörde information om att tyskarna var på väg till byn där de bodde bestämde de sig för att förflytta sig. Men oturen följde efter dem. Medan de reste på en av landsvägarna körde tyska konvojer på samma väg som romerna och de möttes utanför en by.

Utan diskussion bestämde tyskarna sig för att på plats döda alla. De ställdes upp på rad för att vänta på att bli skjutna när en av soldaterna plötsligt avbröt planerna. Han hade kommit på att det skulle vara bättre om kropparna kunde grävas ner i jorden och beordrade då romerna att börja gräva sin egen grav.

Medan männen grävde och gruppen väntade på sin dom vågade en av kvinnorna, min mormor, fråga varför de skulle döda sitt eget folk. Soldaten svarade: Ni är inte vårt folk – ni är zigenare. Min mormor sa att de inte är zigenare utan tyska cirkusartister klädda i romska kläder. Hon bad också att få prata med befälhavaren. Soldaten förklarade för sitt befäl vad kvinnan hade sagt. Befälet kom fram till henne och när de samtalade märkte han att kvinnan talade flytande tyska. Efter en stund bestämde han sig för att männen skulle sluta gräva och att hans sekreterare skulle skriva dokument/ausweis åt dem. När dokumenten var klara sa befälet att de kunde resa hem till Tyskland och han önskade dem trevlig resa.

Det var inte tyska språket som avgjorde deras öde, utan att befälhavaren ville ändra beslutet trots att han visste att de var romer.

Så här räddade kvinnan, min mormor, fler än 50 personer, romer.

Det är min historia.”

Ivanov Djura (Buffa)